En julhälsning från Kokkola

Hälsningar från Kokkola, Karleby! Vi har njutit av god mat, badat bastu, simmat i vaken, sprungit, skidat, vilat, umgåtts med min fina familj och allmänt haft det bra. Vi visste ju att julen kommer att bli annorlunda utan Alex, men vi har klarat oss förvånansvärt bra. Det gäller att ta ett litet steg i taget och njuta av stunden. Man ska vara tacksam över det man har! Jag låter bilderna tala för sig:

Ha en trevlig dag allesammans, vi hörs igen! Kram

God Jul

Ville kika in här och önska er alla en riktigt skön och fridfull jul! Imorgon ska jag och T åka till Österbotten där vi kommer att fira julen. Vaksim på julaftonen är ett måste. Jag skulle också vilja skida om det bara finns tillräckligt med snö. Julmat kommer vi att äta och choklad förstås. Ska bli skönt att träffa min familj igen! Vi hörs, sköt om er!

Novembersol

Idag har jag njutit av det fina vädret här i Kokkola.

Så vacker syn på eftermiddagen!

Här är det verkligen lätt att andas!

Det blev lunch med mamma och pappa på Rosso.

Lite shopping hann jag också med!

På kvällen blev det bodypump på Sports Club. Vi var bara tre på passet, men det var så effektivt! Mina armar darrar ännu också!

Helg i storstaden

Jag har haft en jättetrevlig helg med Katariina i Helsingfors. Vi har ätit gott, övernattat på hotell, lyssnat på Juha Tapio, shoppat, badat bastu, ätit hotellfrukost och allmänt haft det bra! Jag låter bilderna tala för sig!

Spenatplättar

Nu när jag är hemma ännu i sex veckor, så har jag bra tid att pröva på olika recept. Igår lagade jag spenatplättar. Så goda och väldigt enkelt att tillreda. Här kommer receptet:

150 g djupfryst spenat

2,5 dl fullkornsmjöl av dinkel (eller något annat)

5 dl mjölk

2 ägg

1 tsk salt

(vitpeppar och psyllium)

Till stekning: olivolja

Blanda alla ingredienser och låt smeten stå i ca. 10 minuter. Stek plättar och njut!

Grönsakspaj

Idag gjorde jag en megagod grönsakspaj. Här kommer receptet:

Botten:

3 dl fullkornsmjöl av dinkel

100 g smör

1/2 tsk salt

1 ägg

1 msk kallt vatten

Blanda mjölet med smöret. Tillsätt salt, ägg och vatten. Blanda. Tryck ner degen i en smord pajform. Grädda i 200 grader i 10 minuter.

Fyllning:

1 hel broccoli

1 hel paprika

1 rödlök

lite purjo

2 msk olivolja

1/2 tsk svartpeppar

1/2 tsk salt

2 tsk timjam

200 g feta

2 dl matlagningsgrädde

2 ägg

Skär broccoli, paprika, rödlök och purjo i bitar. Stek grönsakerna i en stekpanna med olivolja i 5-10 minuter. Krydda. Bred ut fyllningen på pajbottnet. Tillsätt feta. Blanda grädden och äggen i en skål, häll över fyllningen. Grädda i 200 grader i 35 minuter. Njut!

En dag med mina kära vänner

Igår fick jag umgås med mina kära vänner en hel dag. Dagen började med spinning och gymträning på Easyfit. Efter det blev det bastubad och god mat hos M. På kvällen åt vi middag på Lyhty, stället är väldigt mysigt och maten smälter i munnen. Senare blev det ännu ett vinglas på Huismann. Jag är så otroligt tacksam över mina vänner, ni är så fina!

Huvudrätten.

Efterrätten.

<3

Skål!

M hade bakat en underbar tårta.

Den bästa resan på länge

Igår kom vi hem från Rodos. Vi har haft en väldigt skön resa med mycket sol, bad, god mat, vila,  träning och kärlek. Jag låter bilderna tala för sig:

Semestern kan börja. Dags att flyga iväg!

Utsikten från vårt hotellrum. Hotellet heter Dionysos och ligger i Ixia. Rekommenderar hotellet varmt!

En hungrig resenär väntar på mat.

Inte gick man ner i vikt under resan iallafall!;)

Vårt morgonmål.

Bästa sällskapet!<3

Mysiga middagar stod på programmet.

Lite träning hann vi också med.

Ja, den bästa resan på länge, bara vi två!

HCA-test

För en vecka sedan fick jag ta del av ett HCA-test som ordnades på vårt gym. Det gick ut på att jag skulle hålla i en "skaft" i en minut. Testet var mycket intressant, där kunde jag se bl.a. följande:

Slutresultatet var bra med tanke på hur jobbigt jag haft det den senaste tiden. Nu vet jag att jag ska äta mera c-vitamin och zink. Dessutom kunde jag umgås mindre vid datorn och telefonen för att undvika elmagnetisk strålning. Testet kostar 60 e och rekommenderar det varmt!

Nytt på inredningsfronten

Igår fick vi en soffa, en fotpall och en fåtölj från Ikea. Dessutom anlände vårt nya köksbord hem till oss. Det är från Kalustekauppa. Mycket nöjd med slutresultatet:

Så här såg det ut tidigare:

Snart på spinning, vi hörs igen!

Saknaden

Idag skulle Alex ha fyllt sju veckor, tänk vad tiden går snabbt! På ett sätt känns det som att det är ett år sedan Alex föddes. Jag tänkte skriva lite om hur vi mått den senaste tiden och hur långt läkarna kommit med Alexs undersökningar.

Jag tycker att vi har mått förvånansvärt bra. Vi kan sova och äta normalt och det tycker jag att är oerhört viktigt efter en traumatisk händelse. T jobbar redan och jag är "mammaledig" till 9.12. Jag har börjat träna smått redan, igår orkade jag springa en halvtimme. Vilken skön känsla i kroppen efteråt! Jag hade eftergranskning igår och min kropp har rent fysiskt återhämtat sig bra. Det som har hjälpt mig mest är att tala, tala och ännu mera tala om händelsen. Jag har alldeles ljuvliga vänner som har orkat lyssna på mig, även då när det känns att väggarna faller på en! Tack för att ni finns, puss! Jag är en social typ och det är oerhört viktigt för mig att tala om händelsen. Å andra sidan trivs jag för mig själv, men det gäller att hitta en balans i det hela. Ibland tänker jag att hur kan jag vara så glad efter allt det som hänt? Men glädjen minskar ju inte sorgen, den bär jag med mig hela tiden.

Imorgon skall jag besöka min psykolog, vi har träffats en gång tidigare. Jag tycker att det är viktigt att också få tala med en yrkesmänniska, att man använder all den hjälp som man kan få.

Förra veckan besökte vi barnläkaren. Hon berättade att de hittat fyra små kromosomavvikelser på Alex, men inget sådant som skulle kunna förklara hans handikapp. Förstås kunde alla fyra eventuellt kunna förklara hans sjukdom, men det får tiden visa. Nu har både jag och T varit på blodprov och nu vill läkarna veta om vi föräldrar bär på samma kromosomavvikelser som Alex. Läkaren tyckte ändå att det är frågan om otur och att det är något som gått snett vid befruktningen. Svaren på blodproven kommer om en månad. Det hemskaste alternativet skulle vara att det här är något genetiskt och också vårt möjliga följande barn skulle bära på samma sjukdom. Om jag förstod läkaren rätt så behöver det inte vara något genetiskt trots Alex kromosomavvikelser. 

Alex såg ju inte helt normal ut då han föddes. Enligt läkaren hade han små öron, ögonen var långt borta från varandra, näsan var platt, testiklarna små och tummarna inåtvända. Dessutom hade han en ögonsjukdom.

Nästa steg är att vi kommer att besöka Tammerfors universitetssjukhus där det finns professionella genetikläkare som säkert gör sitt bästa för att hjälpa oss!

Idag firar vi i Finland "Lapsensa menettäneiden muistopäivää". Du kan tända ett ljus ikväll och tänka på alla fina små änglar som finns i himlen, speciellt Alex.

Nyt olen vapaa ja mukana tuulen
saan kulkea rajalle ajattomuuden.
Olen kimallus tähden, olen pilven lento
olen kasteisen aamun pisara hento.
En ole poissa, vaan luoksenne saavun
mukana jokaisen nousevan aamun
ja jokaisen tummuvan illan myötä
toivotan teille hyvää yötä.

-Eino Leino-

Du finns i våra tankar, varje dag, kära Alex! <3

En ängel i himlen

Min augusti månad har varit den tuffaste månaden hittills. Allt skulle ju vara bra med vår lilla kille och jag hade mått bra hela graviditeten. Sommarens hetaste dag i vecka 34+3 hade jag rutinkontroll på BB. Barnmorskan hälsade glatt på mig när jag steg in i operationsrummet. Jag fick ligga 20 minuter stilla på en säng, medan hon lyssnade på Alex hjärtljud. Tyvärr var kurvan väldigt jämn och trots att jag drack lite saft, blev inte hjärtljuden bättre. Ganska snabbt var läkaren också på plats och om några minuter var jag redan i hennes rum. Enligt ultraljudet rörde Alex på sig, men eftersom kurvan var så dålig, fick jag inte åka hem. Efter det här hade jag redan tårar i ögonen, men förstod ändå att ringa T. Han var snabbt på plats. 

Eftersom Alex hjärtljud inte blev någo bättre, beslöt läkaren att operera mig så snabbt som möjligt. Tisdagen den 5 augusti kl. 12.23 föddes vår lilla älskling, han vägde 2,5 kg och var 42 cm lång. Alex fick bara 3 p då han föddes, vilket var ett tecken på att han inte hade mått bra i min mage. Efteråt fick jag veta att elva personer hade tagit hand om mig i operationssalen, huh!

Alex började inte genast andas själv, men redan på tisdagkväll andades han med hjälp av en maskin. Jag hade väldigt ont i kroppen hela tisdagen, men tack vare verktabletterna orkade jag se Alex sju timmar efter hans födsel. Jag kunde inte annat än gråta första gången då jag såg honom, hur kan kärleken till sitt eget barn vara så stark?

Jag sov tack vare insomningstabletterna, men tänkte ändå hela tiden på Alex. Största delen av tiden var vi med Alex på akuten. Han reagerade nog när jag pratade med honom, men annars var han nog väldigt "borta". Jag skulle ha gjort allt för att få hålla honom i famnen, men tyvärr var det inte möjligt. Läkarna undersökte Alex regelbundet, men de kunde inte hitta någon orsak till det hela.

Fredagen den 8 augusti fick vi besök av en barnneurolog, barnläkare, barnmorska och sjuksköterska in i vårt rum. Då visste vi redan att nyheterna var dåliga. Barnneulogen talade om för oss att Alex hjärnkurva var så avvikande att om han skulle lämna vid liv, skulle han vara svårt handikappad. Han skulle aldrig lära sig att gå och tala. Efter att läkaren berättat det här, levde Alex endast fem timmar längre. Innan det han vi döpa honom till Alex Matias Hämäläinen. Hjärnskadan var så stor att han slutligen inte klarade av att andas själv.

Trots att Alex levde bara tre dagar, tror vi att han har det bra nu där han är. Läkarna kan inte ännu heller säga vad allt beror på, det kan hända att vi aldrig får ett svar. Jag tror ändå starkt på att allt i livet har sin mening, trots att det är svårt att hitta en förklaring till det här.

Jag vill passa på att tacka alla våra släktingar och vänner som levt denna sorg med oss! Tack för att ni finns! Också peronalen på sjukhuset var fantastiskt, tusen tack för superbra vård! Nu är Alex en ängel i himlen med många andra fina änglar. Mamma och pappa älskar dig för evigt!

33+2

Förra veckan besökte jag läkaren igen och hon undersökte mig och babyn p.g.a. fortsatta blödningar jag haft. Nu är de ändå slut och jag fick en antibiotikakur som borde ta bort infektionen i underlivet. Tråkigt med simförbud nu när det är så här varmt! Annars mådde babyn bra, vägde 1700 g vid det här laget. Mitt hemoglobin hade stigit till 120 och jag hade gått 8 kg upp i vikt sedan inskrivning. Blodtrycket var ok och SF-måttet låg kring 27 cm. Ny koll om två veckor hos läkaren, då får vi se lilla killen igen. Några sommarbilder vill jag dela med er ännu, hoppas ni också njutit av värmen!